Jisses vad varmt det har varit de senaste dagarna. Vart kommer denna helt pltöstliga värme bölja ifrån? På radion igår sa dem att gårdagen var dem varmaste dagen hittills i år i London. Jag tror dock att den varmaste dagen var idag, helt sinnesjukt hot. Som utomlandskänsla, fast då kom jag på att jag är utomlands hehe. Har samlat på en bränna som heter duga. Dock har jag varit extremt rastlös av mig själv idag att jag inte vet vad. Gick till parken i närheten och hade en pickninck själv, med hemmagjord potatissallad och grillad kyckling, läsandes i min bok. Som jag började med förra året, lyckas då aldrig bli en bokmal. Härligt var det minsann. När jag kom hem var jag fortfarande uttråkad att jag fortsatte med packningen. Lite framförhållning måste man minsann ha. Köpte mig ett par skor som jag blev kär i. Ligger nu och har svårt att sova, värmen tar över i hela rummet. Får slå på en film så länge. :)

Adrian Lux - Teenage Crime

Åh juvlig musik, som får mig att stanna uppe. Ska se till att sussa snart. Är otroligt attraherad av talangfulla människor. Får mitt hjärta att dunka sådär lite extra, om den nu inte redan gör det. Nu började det att regna, första gången igår natt som jag sov till regnväder. Annars ligger jag vaken halva nätterna och kollar upp i taket. Vilket betyder för mig att allt i livet är möjligt. Att leva som man alltid har levt, är att inte leva. Man måste nästan vara beredd på att allt kan ske i livet.

Innan Emma for hem hann vi med en trip till Shoreditch. Börjar att gilla det området mycket, och tur med vädret hade vi trots att det var mulet, regnade det inte alls.

Lyssnat sönder We Barbarians sedan jag såg dem på Foster The People konserten. Dem är grymma, vill bara gå på alla deras live spelningar. Ska nog se till att fixas i framtiden om jag känner mig själv rätt. Viktigt att få sina egna drömmar förverkliga, av sig själv. När man har gjort det, vill man bara fortsätta att förverkliga nya drömmar. Ett kretslopp av lycka.

Vaknade vid halv fem imorse och hjälpte Emma som var på besök här, med resväskor till Heathrow. Somnade om direkt när jag kom hem igen, denna dag har känts väldigt lång. Har haft konstant sällskap i ungefär tre veckor, fast än det är skönt att vara ensam sveptes en tomhets känsla över mig. Nåväl, inget ont som inte för med sig något gott. Tillbaka till ruta ett and start over again. Vill se till att njuta av London-livet dessa kommande veckor.

Innan Julie åkte hem, var vi och såg Foster The People konsert på Brixton Academy som jag sedan tidigare tvingade med henne på. Oj vad hon var glad att jag tvingade på henne det, because she love their music aswell. Häftig och mäktig live framträdande kan vi gott säga. De två warm-up banden var också bra, We Barbarians och Mini Mansion, fastnade för de första väldigt mycket. Åh är så glad att jag fick dela denna upplevelse med min babe!

Min babe Julie åker hem imorgon, känner seperations ångest. Började gråta idag, hon satt och tröstade mig. Ja lätt är det nog aldrig med hejdå'n. Hon var den personen jag lärde känna först här i London och har blivit en av mina bästa och närmsta vänner. Det sa bara klick i början och sedan har vår vänskap bara fortsatt vuxit. Hon är så lätt och otroligt rolig att vara med och vi har alltid konstiga konversationer där det slutar med att båda gap skrattar att vi får värk i magen. Hon är en underbar och fantastisk person och hon har lärt mig så mycket om mig själv, att jag inte kan ha kontroll på allt. Att släppa kontrollen, är att ha kontroll. Vet låter dramatiskt, men sant är det minsann. Jag är otroligt tacksam att jag har fått lära känna henne och fastän det är enormt tråkigt att hon åker, så är det inte allt för länge tills vi ses igen. I'm gonna miss you so much babe!

Denna veckas festligheter, om man ska kalla det så. Är mer död nu än någonsin, Julie ligger och sover. Ska joina henne snart, kinky. That's how we do it over here in London...